Happenings
     
     
9 November 2021
 
Nu tar vi, Åsa och Mikaela över...
Vi packar för fullt för att flytta allt till Jultorp Ranch.
Vi försöker hålla er uppdaterade via sociala medier.
 
     
23 Maj 2012
 
 
Stora besöksdagen - för näringslivet i Vingåker
 
Representanter för Vingåkers kommun besöker ett 70-tal företag för att få deras
synpunkter om förhållandet kommun/näringsliv.
 
Vårt företag var ett av dom som besöktes,
till oss kom Malin Alsing och Fredrik Hagberg.
 
*         *         *         *         *   
     
     
10 Maj 2012
 
Elever från Österåkersbygdens friskola har varit här och intervjuat oss.
 
 
 
Vid rundvandringen var intresset stort för våra produkter och vårt företag.
     
Vid fikastunden hade
Sara Finnberger, Melinda Olsson, Maja Karlsson, Fa Thutaisong och Ylva Sundberg
väl förberedda frågor.
 
Som en modern skola skrevs inte svaren på papper utan knappades in i "minidatorn".
     
Besöket avslutades med fotografering och hästklappning.
     
Tack för att ni kom och för de fina egenhändigt gjorda Tack-korten.
     
*         *         *         *         *   
     
     
21 Juni 2010
              
Landshövding Bo Könberg
En trevlig kille, visst har han hamnat på rätt plats.
 
Bo Könberg, landshövding i Södermanland var på studiebesök hos oss
tillsammans med tjänstemän från länsstyrelsen
och representanter för Vingåkers Kommun, bl.a kommunalråd Camilla Anglemark,
kommunchef Helena Viklund, oppositionsråd Björn Andersson
och informationssekreterare Maria Pestrea.
 
Det var hedrande att få visa runt och berätta om oss och vår verksamhet.
     
Troublechicks Brunte flankerad av två "hövdingar"
     
Solen sken, luften var varm, stämningen glad och uppsluppen,
"gästerna" verkade trivas och visade stort intresse.
 
Reporter och fotograf från Katrineholmskuriren var med och naturligtvis hamnade
landshövdingen på första sidan sittande i westernsadel.
 

Tack för besöket.
     
*         *         *         *         *     
 
 
Juli 2005
 
Text: Åsa Wikberg Foto: Carina Kvist
LuckyRider nr 2 2005



Tommy Gustafsson
En eldsjäl i westernvärlden
På Hulla Mellangård  i Sörmland bor två av westernsveriges eldsjälar. Inger och Tommy Gustafsson driver sedan många år tillbaka ett företag som importerar och säljer westernutrustning till butiker i Skandinavien och övriga Europa.
Det hela började för 17 år sedan. Tommy fick förfrågan om han kunde skaffa kontakter i USA för inköp av westernsadlar. Vid den tiden hade Tommy en helt annan karriär. Han hade arbetat vid Nobelindustrier, inom papper- och cellulosaindustrin samt en period på företaget Lamco i Liberia. Varit projektansvarig för stora internationella uppdrag och rest en hel del i arbetet.
–Jag och Inger skulle till USA för ett affärsmöte och Inger föreslog att vi skulle åka till TexTan. Företaget är en av de stora leverantörerna av westernutrustning.
– Vi  åkte till Yoakum, Texas och träffade Pat Hybner som var vd vid företaget. Han visade oss runt och vi fick se tillverkningen. De hade även en egen träfabrik för att tillverka bommar till sadlarna. Sedan åkte vi till kontoret och Pat frågade om jag skulle ha med en cowboysadel hem. Han slog upp en katalog och visade på en av de populäraste ropingsadlarna i Amerika.
 – Jag  tycker du ska ta med dig en hem och börja rida, sa han. Inger och jag var minst sagt tveksamma till Pats förslag, vi visste just ingenting om westernsadlar då. Men hur det än kom sig så beställde vi 55 sadlar samt övrig utrustning för en ”väldig massa” pengar. Meningen var då att en kompanjon skulle sälja ut mot butiker och jag skulle stå för inköp och lagring. Men i slutet av året visade det sig att jag hade sålt det mesta själv så vi löste upp kompanjonsavtalet och min fru kom med i firman istället.
Blev grossist inom western
–Från början visste jag ingenting om sadlar. Någon hade sagt till mig att det bara var ropingsadlar som gällde. Men det visade sig ju vara helt fel, så jag började sätta mig in i och lära mig mer om sadlar och utrustning.
– Efter ett antal år så tog vi beslutet att bara sälja till butiker och inte till privatpersoner. Nu arbetar vi enbart som grossistföretag. Men en sak är jag noga med. De butiker vi arbetar emot måste ge kunderna möjlighet att prova ut rätt sadel.
Tommy förklarar att det säljs mycket sadlar som inte passar hästarna och det är viktigt att man provar ut och provrider en sadel för att känna om den passar hästen.
Egna produktserier
För Tommy, som i grunden är ingenjör, innebar klivet in i hästvärlden en ny räcka möjligheter. Bland annat har han tagit fram en egen bettserie för hoppryttare.
–Hästtillbehörsindustrin är ett gebit som innehar mycket okunskap. För en ingengör är det rena drömtillvaron, berättar Tommy.
– Hoppryttare testar nya bett hela tiden, de vill hitta det som är lite bättre än det förra. På en tävling såg jag att en av hoppryttarna hade väldiga problem med sin häst, efteråt så bad jag honom testa mitt nya bett. Han blev väldigt nöjd och tyckte att det var det bästa han haft någon gång. Bröderna Whittaker (kända hoppryttare) ville sälja mina bett i Storbritannien, men vi hade redan avtal med ett annat företag. Förra året sålde vi 2500 bett enbart i Storbrittanien. Men nu har kineserna börjat kopiera det och sälja till lägre priser.
Tommy har även tagit fram en egen pad-serie och på sadelbomsidan har han varit inne och gjort en del ändringar i Buster-bommen, vilket resulterat i en egen bomdesign.
Ordförande i SCHA
År 2000 blev Tommy tillfrågad om att bli ordförande i SCHA, Swedish Cutting Horse Association, en gren inom westernridningen som arbetar med boskap. Föreningen hade legat i träda, men det bildades en ny styrelse där Inger blev kassör. Man har sedan dess arbetat för att bygga upp ekonomi och skapa ett större intresse för sporten. Målet just nu är att genomföra en internationell tävling i Stockholm år 2007.
– Det har vi tänkt ska bli en tävling med de mesta prispengarna någonsin i westernsverige, berättar Tommy som för närvarande arbetar med att knyta sponsorskontakter för evenemanget.
Föreningen genomför ett antal clinics per år där de tar in bland annat Hans Kuhn som är tränare och domare samt Paul Darrez, en holländsk tränare och cuttingryttare. I påskas hade de en dubbelclinic med 22 deltagare. I maj medverkade  Jacky och Marie-Loire Hirschauer, två franska tränare. Under året brukar föreningen också ha en fem-sex tävlingar.
De klasser som går under SCHA är Herdwork och Cutting. Herdwork är en utbildningsklass där man får rida hästen på tränsbett. Man får använda två händer och hjälpa hästen med tygeltag. Det finns inga åldersbegränsningar.
I cuttingen måste hästen ha stångbett och man får minusavdrag varje gång man rör i tygeln. Hästen ska alltså själv utföra arbetet utan ryttarens tygeltag.
– Utbildning tycker jag är mycket viktigt, säger Tommy. – Utan utbildning kommer man ingenstans och därför satsar vi mycket på den biten. Nästa år planerar vi en ungdomsclinic där vi kommer att bjuda in ridintresserade ungdomar till ett två dagars sommarläger. Så gör man ute i Europa. Cuttingföreningarna anordnar tävlingar hos dem som har boskap, man skänker priser och ungdomarna får åka hem med lite priser och en kul upplevelse i bagaget.
Ordförande i ECHA
Förra året blev Tommy vald till president i ECHA, European Cutting Horse Association. Där arbetar han för att förena alla cuttingföreningar i Europa.
Men hur är det med det egna ridande då, hur började det?
– Jag har alltid varit en vild jäkel. När vi var barn så lekte vi i Ekskogen på Öland där vi svingade oss i lianer från trädtopparna. Jag red remonter, stutar och grisar. Jag minns speciellt en gång då det var full rulle. Jag hoppade bock upp på baken av en stut, men han böjde just ned huvudet och jag gled över hela ryggen och ner. Då satte han hornen i aschlet på mig och jag fick en riktig flygtur. Allt var en utmaning. Jag var ofta på Ottenby Krogsgård, där vallade vi kor och red på Ottenbys hästar.
Nu rider Tommy mest på sitt quartersto Run Wicked Chic som han haft i tio år.
– Hon är 19 år och en riktig pärla som har betytt mycket för mig. Men även om hon är väldigt snäll är det inte vem som helst som kan rida henne. Hon måste känna kemi med den som rider.
Tommy berättar att de tävlar en del också. Men eventuella vinstpengar brukar han skänka tillbaka till föreningen för att  försöka vinna dem vid nästa tävling.